Det var en gång ett barn som var redo att födas.

Barnet frågade Gud "De säger att du ska skicka mig till Jorden i morgon men
hur ska jag kunna leva där så liten och hjälplös som jag är?"

Gud svarade: "Bland många änglar väljer jag en speciell till dig. Din ängel
kommer vänta på dig och ta god hand om dig."

Barnet undrade vidare "men berätta för mig, här i himlen behöver jag inte
göra någonting annat än sjunga och le för att vara lycklig"

Gud sade: Din ängel kommer sjunga för dig och kommer också le mot dig varje
dag och du kommer känna din ängels kärlek och vara mycket lycklig!"

Återigen frågade barnet "och hur kommer jag förstå människor som pratar med
mig när jag inte kan deras språk?"

Gud svarade: Din ängel kommer att säga de mest fina och underbara ord som
finns och med mycket tålamod och kärlek kommer din ängel att lära dig hur
man pratar."

"Och vad ska jag göra när jag vill prata med Dig?"

Gud svarade: "Din ängel kommer att knäppa dina händer och lära dig att be"

"Jag har hört att det finns onda män på Jorden. Vem kommer att skydda mig?"

Gud sade: "Din ängel kommer att skydda dig även om det innebär en risk för
sitt eget liv."

"Men jag kommer alltid att vara ledsen eftersom jag inte kommer att få se
Dig mera"

Gud sade: "Din ängel kommer alltid att prata om mig och lära dig hur man
kommer tillbaka till mig, men jag kommer ändå alltid att vara nära Dig!"

För ögonblicket var det väldigt tyst i himlen, men röster från Jorden hördes
och barnet frågade snabbt. "Gud, om jag ska lämna Dig nu, snälla, tala om
för mig vad min ängel heter!"

"Hennes namn är inte viktigt. Du kommer helt enkelt att kalla henne för...
mamma!"

Tack vare en viss myndighet, har en massa känslor och tankar satts på snurr.. Måste nu börjar komma ihåg år 2005 på både gott och ont.. Har gjort mitt bästa för att förtränga allt elände och smärta som detta år gav mig, men 2005 var även ett år då jag upplevde mycket kärlek och mkt lycka.. 2005 är alltså ett år då mkt hände i mitt liv..

Önskar så att jag slapp tänka på allt nu, men de känns skönt att ändå vara så stark att orka göra detta.. Ett nödvändigt ont.. Och jag ska tala om för er att Ont, de gör de.. Men de kanske är de här jag behöver för att kunna gå vidare en gång för alla..?!
Vet iaf att jag inte kommer krasch landa efter de här nu, utan gå med huvudet högt och känna en stolthet över mig själv att jag klara av de.. För de gör jag.. Inte bara för min skull utan jag gör de här för mitt ofödda barn, min älskade knodd.. För en sak är klart, de finns inget jag INTE skulle göra för min lilla krabat..

Så måste jag nu göra de här, gå igenom år 2005 igen så då får jag göra de!! Jag ska gå igenom alla minnen och försöka ge dem allt jag kommer ihåg, sen kan jag glömma allt de som hände för all framtid!!

2005, ett år jag börjat sudda ut
2010, ett år som jag ALDRIG kommer glömma.. :)

Med risk för att göra bort mig totalt, men måste få skriva av mig annars sprängs jag i småbitar.
Allt kanske känns annorlunda imorgon, men just nu känns de.. Ja, vad känns de.. Jobbigt och övermäktigt..

Nu kan jag iaf gå ut med att jag är med barn! Mitt mirakel är beräknad att komma den 11 september..Men jag kan säga att allt inte är en dans på rosor.. Känsla av förlorad vänskap, känsla av att förstöra någons liv och känsla av att inte kunna göra något känns just nu allt för mäktigt att de måste komma ut!!

De finns vissa där ute (tydligen) som tycker jag är blåögd och inte fattar alls vad jag gör. Fuck you.. Ni är inte med mig om kvällarna, ni är inte med när sparkarna imagen kännsoch inte har någon att dela de med, ni är aldrig med!! Så ta era tankar och kör upp dem där solen inte lyser.. För tror ni på fullaste allvar att jag gör de här och tycker att de är en dans på rosor, då tror ni rejält fel! Hade jag fått bestämma hade de inte sett ut som de gör idag.. Är dock överlycklig över "mitt lilla misstag"..  När jag var liten var ju drömmen såklart om en stor familj, ja ni vet VVV och allt va de nu heter.. Tyvärr blev de inte så.. Utan här sitter jag, Gravid i vecka 21+4 ensam och inte en skymt av allt jag drömt om..
För helvete, kan de som tror jag är blåögd,kan ni sätta er in i min sits.. Försöka, ni ska se och känna att de inte alls är så lätt alla gånger..

Sen kommer de här med förlorad vänskap, kanske inte förlorad utan mer borttappad.. De gör så förbannat ont i mig, önskar så att saker var annorlunda.. Vi var som ler och långhalm, vart har de tagit vägen? Saknar de så fruktansvärt, behöver de mer än vad som sägs och vad som kanske syns.. Jag kan göra vad som helst för att de ska bli bättre!! Saknade är stor just idag!!

Känslan av maktlöshet är stor när de kommer till mina nära och kära.. Vill så gärna göra så att allt blir bra.. Vill ge alla en stor läkande kram! Min familj betyder mer än vad ord kan beskriva.. Vi får kämpa ihop, för jag vet att tillsammans blir vi starka.. Tar en dag i taget och är glad för varje dag jag har med er.. Ni betyder mest!

Jag är lyckligt lottade ändå, trots allt..
Förlorad vänskap? Kanske inte, nere i en svacka.. de blir bra..
Förstöra någons liv? Kanske inte.. De blir bättre och bättre varje dag..
Maktlöshet? Ja, de skulle vara de.. CARPE DIEM!!