Sitter här och funderar lite på jobba och allt.. Känner att de börjar bli väldigt mkt på jobbet och hela kroppen skriker av trötthet.. Dock får jag ångest av att säga nej till jobb.. Som idag ringde våran vikariesamordnare och fråga om jag ville jobba kvällen, jag har jobbat hela helgen och sa nej till att jobba idag! Pågrund av de har jag mått lite dåligt idag.. Tankarna går runt i skallen på mig.. Vet ju att de kommer ringa igen.. hoppas jag iaf..
Hade vart så mkt bättre att ha ett schema att gå efter!! Men icke.. så är inte livet för en timvikarie som mig..
Nej till timmar är ju nej till pengar.. och pengar måste man ha, men är de värt att jobba så mkt att man kanske börjar må dåligt igen.. Ja säg de.. Vill ha ett fast jobb med månadslön.. Då vet man hur man ska jobba och planera in saker.. Vilket jag känner att jag inte kan göra idag ifall de ringer och vill att jag ska jobba.. Och ni ska veta att jag är inte den som säger nej ofta.. Högst en gång i månaden och ibland inte ens de.. Var ledig en hel vecka förra året i April, sen har jag vart ledig max fyra dagar i rad och de har hänt EN gång..

Så egentligen.. borde jag ha ångest? Förmodligen inte.. Men trycket om att jobba kommer från alla håll.. Arbetsförmedligen, Akassan, familj och vänner.. Önskar man slapp tänk på nästa månad och hur man ska klara den och bara leva i nuet!!

Ska nu ta mig ett par djupa andetag och släppa detta.. Måste ju sova snart för jag ska jobba imorgon..
Ville bara skriva av mig lite om hur de är..
Ska väl också skriva att jag är ju väldigt tacksam och glad att jag har ett jobb att gå till, inte alla som har de i dessa tider.. Men jag klagar inte, jag har de bara jobbigt att säga Nej till jobb..