Sitter i min säng med täcke runt mig och önskar mest av allt att jag kunde sova.. Är trött i hela kroppen och ögonen svider av trötthet, men direkt jag gör ett försök så går de inte.. Då börjar de klia där eller så ligger inte kuddarna rätt och de värsta av allt är alla tankar om allt och ingenting! Önskar jag kunde släppa allt sånt.. Ha en on och off knapp.. Men nej då.. tankarna går runt i 110 och vägrar ge mig sig..
Önskar de fanns något jag kunde göra.. Men de är typiskt mig när de blir mkt runt mig, då börjar allt igen.. Blir nästan som en ond cirkel.. Känns så lätt att bara ge upp, men jag kämpar vidare och försöker stå upp iaf..
För jag vägrar hamna där igen.. För jag vet av egen erfarenhet att vägen tillbaka är jävligt lång.. Men varför ska de vara så lätt att må dålig och så himla svårt att må bra!

Vet att imorgon eller i övermorgon kommer allt kännas bättre och dessa tankar kommer vara ett minne blott..

Mina tankar just nu svartvita men snart så är de färgglada igen..

Mormor och morfar, ni betyder massor för mig!